Välkommen till
TEATER JOSEFINA's webbplats
Klicka på bilderna så får du veta mera:
|
Välkommen till
TEATER JOSEFINA's webbplats
|
|
FAQtiskt ofta frågade frågor!
VEM HON ÄR?STARTEN Jag föddes den 12 juli 1948 i Helsingfors på Eira sjukhus, slank ut så snabbt att ingen hann med i svängarna - personalen var på kaffe och min mamma var pryd, så hon vågade inte lyfta på täcket, men jag överlevde. Så starten var något dramatisk! BARNDOMEN Min barndom och uppväxt präglades av musik (klassisk!) -allt annat var smörja enligt min pappa - av opera och balett. Pappa hade fasta musikkritikerplatser på operan så vi fick gå hur ofta vi ville - vilket privilegium! Jag har gråtit och lidit och våndats och älskat tillsammans med Svansjön, Giselle, Carmen och Rigoletto för att nämna de viktigaste. Hemma var det utklädningskläder som gällde. Jag underhöll familjen med galna och vilda shower på allehanda fantasispråk där jag - förstås - spelade alla roller själv. Så det var dramatik som gällde. SKOLGÅNGEN Det började med Franska skolan fr.o.m. 5 års ålder. Också den var dramatisk: ett gammalt vindigt trähus som eldades med kakelugnar, så brasan sprakade medan lektionerna pågick. En gång blev det eldsvåda i papperskorgen! Lärarinnan var rödhårig och vild och kysste och luggade oss om vartannat; ibland åt hon opp elevernas medhavda smörgåsar (den tidens skollunch) om hon tyckte att de såg goda ut! När Franska skolan blev för finsk, flyttade jag till Apollo (Laguska skolan). Jag trivdes bra och var förstås alltid inblandad när det gällde att uppträda på fester eller delta i välläsningstävlingar. Student blev jag 1968. STUDIERNA Ett år studerade jag vid Helsingfors Universitet - dramalitteratur, estetik och konsthistoria, men jag märkte snabbt att akademiska studier inte var för mej. Jag fick myror i byxorna av att sitta stilla så mycket, min kropp måste få vara med. Och sen: Svenska Teaterskolan i Helsingfors! Det var för mej, där kände jag mej hemma. Och på den vägen är jag. YRKET Att vara skådespelare - det är att ge, ge, ge! Av sej själv. Man är sitt eget instrument och arbetsredskap, inte bara fysiskt, utan i hög grad mentalt, och det enda man sist och slutligen har är de egna tankarna, känslorna, erfarenheterna och sin fantasi som man rådbråkar och använder om och om igen i nya kombinationer. Man måste vara generös och modig. För det tar på. Särskilt att våga bjuda på sina mindre smickrande sidor och göra det med glädje och njutning. Till börjanVAD HÄNDE SEN?Åren 1969-73 gick jag alltså i Svenska Teaterskolan i H:fors. Det var radikala tider, vi var en bångstyrig kurs som försökte avsätta en del lärare, och personligen svor jag på att aldrig gifta mej och att aldrig börja på Svenskis! 1970 gifte jag mej och 1973 började jag på Svenskis, först som freelance och från 1974 som fastanställd. Så kan det gå. 1971 och 1975 föddes mina barn i det äktenskapet. 1977 separerade vi och jag blev ensamförsörjare med två små pojkar. Det var tuffa tider: tvåskiftesarbete, alltid kvällsbarnvakter, sexdagars vecka, barnen på olika dagis, ingen bil…efteråt har jag frågat mej hur jag orkade och klarade av allt? Och jag vet svaret: barnen! De var så underbara, de gav mej så oändligt mycket lycka, styrka, energi och rikedom. Det var de som gjorde att det gick. 1981 träffade jag min andra och nuvarande man (sambo). Samma år började jag på Lilla teatern för en tvåårsperiod, men trivdes inte med att spela samma pjäs 6 kvällar i veckan, månad efter månad. Jag behövde variation, så jag återvände till Svenska Teatern 1983-90. 1983 föddes mitt tredje barn, vilken lycka! Jag tog ut maximal mammaledighet. 1990 flyttade vi till Åbo, en stor förändring, men i rätt stund eftersom den äldsta just blivit student och den yngsta skulle påbörja sin skolgång. Vid Åbo Svenska Teater har jag varit anställd 1990-2004. Åren 2000-2002 var jag tjänstledig och då grundades Teater Josefina och inledde sin verksamhet. Till börjanVIKTIGA ARBETEN OCH MÄNSKORUnder 30 år som aktiv skådespelare är det klart att vissa arbeten - pjäser eller roller - blir viktigare än andra. Mötet med olika mänskor, i synnerhet regissörer, sätter också spår på olika sätt. Här följer en förteckning på de arbeten som på ett eller annat sätt har varit viktiga för mej: Mor Ubu (Kung Ubu - Alfred Jarry) regi:Jalle Lindblad - Skärgårdsteatern 1970 Till börjanVARFÖR TEATER JOSEFINA?Jag märkte en vacker dag att jag höll på att tappa lusten. Jag kände mej slocknad. Utan lust inget skapande. Väggen reste sej framför mej. Jag måste bort, måste jobba på helt egna villkor med möjlighet att förverkliga egna idéer och visioner. Med åldern blir angelägenhetsgraden allt viktigare. Så jag tog tjänstledigt och startade en egen teater: Teater Josefina. Jag var faktiskt ganska häpen över att jag hade vågat ta det här steget. Jag har ända sen barndomen varit ängslig av mej, varit beroende av trygga omständigheter, lite rädd för det okända och osäkra - hela mitt skådespelarliv har jag ju jobbat som fast anställd - men nu funderade jag överhuvudtaget inte på om det var klokt eller inte, jag hade liksom inget alternativ, jag måste bara göra det! "Voj huh huh!" Till börjanFRAMTIDSPLANER?De finns! Till börjanTIDIGARE REPERTOAR...Eftersom jag tidigare har jobbat med monologer och trivts, var det ganska naturligt att det var monologformatet som var utgångspunkten. Sen följde två sångprogram: "Oh la la…" med franska chansånger en francais, premiär 13/10 2000... "Nu går vi hem till mej!" var ett samarbete med ÅST och byggde på Katarina Mazettis kända roman "Grabben i graven bredvid". Premiär 27/2 2002. En monolog kring temat gamla mammor och medelålders döttrar, som heter "Mamma och jag", en "väv av olika röster" med texter av bl.a. Anja Snellman, Kristina Björklund, Gunilla Hemming och Kerstin Thorvall. Premiär 6/4 2004. "Hundliv", en tragikomisk pjäs av Sara Kadefors. Premiär 6/10 2005, och senast "Monica Z - Hommage á Monica Zetterlund", ett samarbete med Åbo Svenska Teater premiär 13/9 2006. Till början |