hundliv - av Sara Kadefors
Urpremiär i Finland den 6 oktober på ÅST:s CaféScen kl. 19.00,
följande föreställningar den 12 & 18 oktober kl. 19.00.
Biljetter i ÅST:s biljettkassa, tel 2777377.
 

Hundar är ju som mänskor, de förstår en himla massa.

Varför skulle sex vara så mycket mer intressant är något annat i livet, som t.ex...
hund?

"Du behöver inte vara rädd. Du får inte vara rädd.
Det är ingen som står ut med rädda hundar. Du står inte ut med dej själv heller."

En tragikomisk historia om en mycket ensam kvinna - hunden är hennes enda vän.
Hon heter Eva, hennes hund heter Adam,  mannen heter Anders.
Adam är rädd för allting, hon tackar Gud för Anders.
Men...
- Kanske var det dumt att sluta i kören?
- Hur gör man för att få vänner?
- Vem är jag liksom?

Du kan också beställa  hundliv  hem till dej. Ta kontakt.

         
Ladda ner bilder i stort format genom att klicka på dem.

I ”Hundliv” som sätts upp av Teater Josefina, möter vi en kvinna som lever helt på andras villkor. Hon är proppfull av vrede och återhållna aggressioner, håller ordning på vulkanen inuti genom att notera vad hon gör i almanackan – hon bär med sig flera årgångar i handväskan. Och så har hon hunden (på scenen har den en frisyr snarlik hennes) som får nosa i livets undervegetation i hennes ställe. Själv är hon mäkta indignerad över att människor projicerar sitt elände på sina hundar – komiskt, förstås. Johanna Ringbom är fullt kapabel att spela en kvinna som förefaller helt instängd i sin blinda vinkel. Hon är så bra på det att regin gärna kunde ha gett framförandet lite svartare konturer.(Hbl – Ann-Christine Snickars)

Sara Kadefors´tragikomiska pjäs ”Hundliv” är nog mera komplex än första ögonkastet låter en ana, full av svart humor, kanske mer tragisk än komisk. Johanna Ringbom gör en intensiv roll, hennes gröna ögon ropar ut kärlek, empati,rädsla. Desperationen svävar i luften, vi börjar frukta för både Evas och Adams liv. Men, tack och lov blir det kärleken till livet som vinner över hatkänslor och självdestruktivitet, i regissören Maria Sids och Johanna Ringboms trovärdiga tolkning. Trots att originaltexten också kunde ha öppnat för ett svart slut.(Kammarteaterns infoblad – Margita Andergård)